Den som inte vill ha många klick på sina artiklar ska inte jobba hos oss, sa en svensk redaktionell chef i en intervju nyligen.
Det intressanta i ett sådant uttalande är vilka konsekvenser det får för journalisterna och deras arbete.
Att toppa ”Mest läst”-listorna, hur positivt är det om det visar sig påverka inte bara valet av innehåll, utan även sättet att skriva?
Och hur stor vikt ska läggas vid siffrorna från analysverktyg när det gäller planeringen av det redaktionella arbetet, tillfälliga besökartoppar innebär ju inte med automatik att antalet prenumeranter skjuter i höjden.
Stora, isolerade, nyhetshändelser tenderar istället att ge en falsk bild av det aktuella läget, även om en plötslig 50-procentig ökning av unika besökare naturligtvis kan vara en kick.
Men, den kanske viktigaste frågan är hur de redan slimmade redaktionerna ska ha resurser att sätta en eller flera journalister på att jobba fram ”Premium-material”. Tidningarnas starkaste argument i försäljningen av nya digitala prenumerationer.
Vi ser redan i viss mån resultatet av detta på flera dagstidningar i Sverige, där Premium-stämpeln tycks sättas väldigt godtyckligt, ibland på material som redan publicerats i andra kanaler, t ex papperstidningen.
Inte direkt den unika, lokala journalistik man borde kunna förvänta sig att Premium-stämpeln ska signalera. Dags att börja se bortom siffror och topplistor och fokusera all kraft på att producera innehåll som säljer digitala prenumerationer och attraherar annonsörer och sponsorer.
”There is often a gap between what journalist say about metrics and what they do. Many writers express cynical views about traffic and say that they do not care about page views. Yet they almost always check whether they are in the “top ten” most read articles list.”
Källa: NiemanLab.